Den där känslan...
Kategori: Allmänt
...när man har skickat ett sms till något. Ett sms man formulerat om, och om och om. Ett sms man har funderat på om man verkligen ska skicka. När man väl har skickat det så kastar man iväg mobilen. Undviker att se på den. Men man sneglar ändå. Hjärtat dunkar. Nervositeten.
Jag får inte den känslan längre. Jag har inte fått den på väldigt länge om jag minns rätt. Jag har skickat en del sådana sms då jag tänkt att det borde komma en reaktion av den sorten från min sida, men icke. Jag kan låtsas. Jag har faktiskt fejkat känslan, för att jag tycker nog om den. Vänta, tänka och hela den baletten gör jag desto oftare. Det är inte lika nervkittlande. Mest är det nog illamåendeframkallande. Samt paranojafödande. Ibland rent av förstör det. Egentligen var det nog ett tag sedan det med. Det tar inte över som det brukade, jag kan försöka ibland men det blir inte riktigt så. Jag bryr mig nog för lite, hoppas för lite, tror för lite. Jag vet inte. Kanske att jag bara lurar mig själv.
Jag får inte den känslan längre. Jag har inte fått den på väldigt länge om jag minns rätt. Jag har skickat en del sådana sms då jag tänkt att det borde komma en reaktion av den sorten från min sida, men icke. Jag kan låtsas. Jag har faktiskt fejkat känslan, för att jag tycker nog om den. Vänta, tänka och hela den baletten gör jag desto oftare. Det är inte lika nervkittlande. Mest är det nog illamåendeframkallande. Samt paranojafödande. Ibland rent av förstör det. Egentligen var det nog ett tag sedan det med. Det tar inte över som det brukade, jag kan försöka ibland men det blir inte riktigt så. Jag bryr mig nog för lite, hoppas för lite, tror för lite. Jag vet inte. Kanske att jag bara lurar mig själv.