Jag har fått tillstånd att skriva något. Det är så mycket press på mig så jag vet inte vad... Men Nea är glad ändå, för hon är så tänd på sin framtida brandman. Hon lyssnar inte riktigt på mig ändå.
Både jag och Buster var jätteglada över den lysande snön! Min och hans skogsvandring var mycket ljusare än vanligt och jag tänkte på hur snö måste vara Guds sätt att försöka lätta vi människors vinterdepressioner. För mig fungerar det nog. Jag älskar hur det glittrar och knarrar. Och att titta på alla spår i marken, se djurspår och annat. MYS. Sedan drack jag massor av te och tänkte på jättar och blev varm.
Jag älskar att ha olika färger på mina ögonbryn. Idag är dem lila och självklart är UFO glittret med. Jag undrar ite hur länge de kommer att hålla ihop, UFO glittret och ögonbrynen. Ögonbrynen verkar inte jätteavundsjuka på att glittret följer med andra kroppsdelar ibland, jag tror att det är bra. Annars hade de nog aldrig fått sova. Jag har ljusbeigerosa eyeliner, skapad från ögonskugga och mixing liquid. Ska nog ta ock önska mig lite fler färger på mascara! Grön, lila, rosa, blå, turkos. Hoppas bara att de har rejälv med pigment och är bra! Får damp på kassa mascaror och använder oftast mer än en. En som fixar längd, en som fixar separation och en för fylligheten. Nu har jag faktiskt bara en idag, Nouba från min mors jobb, hon jobbar på Medstop. Den är faktiskt jättebra! En ENORM borste som jag alltid råkar kleta omkring med lite för mycket om jag är stressad... Men ändå! Vino kanske gör mina läppar sällskap i kväll. Men hittills har de haft en paus. På dessa bilderna ser man att min high tech lighter vid namn Stardust gör skillnad! Jag har ibland funderat på om den verkligen gör något och tur är väl det. Jag har den alltid under ögonbrynen och som primer om jag använder ögonskugga. Det senaste har jag dock varit mer inne på eyeliner. Jag älskar namnen på smink.
MITT EXPERIMENT FUNGERADE! Inga lyckopiller, ingen spya. Ska se hur det ligger till med bakfylleångesten i morgon... Hade i alla fall en glittrig och mycket bra afton! Trots att den började med att jag somnade och missade en massa bussar. Det löste sig snabbt, med en stärkande vaniljbulle som smakade som en bit av himlen och en halv flaska vin. Plus att vi hann precis så att vi slapp betala inträde. Underbart. Nu har det slutat tjuta fullt så vildsint i öronen också så att jag kan förhoppningsvis somna.
Min bror tyckte att denna bild verkligen fångade min inre personlighet.
Idag körde jag i staden. Det var polisbilar överallt. MEN DE VILLE INTE HA MED MIG ATT GÖRA. Jag är stolt. Jag hittade. Jag körde som en gud, och mina händer frös ihjäl, fingrarna blev vita och tappade känseln för att ratten var så djävulskt iskall. Bildlektionen var rolig och jag diggar mitt eget smink. Känns bra! Jag har inte tagit lyckopiller idag för att jag ska testa att dricka och se om det slutar med kaskadspyr eller icke. Spännande! Ja, en dag full av äventyr.
Cherry Coke läppenna från Make up store har jag placerat på mina ögonbryn. Sedan har jag vitskimarande eyeliner skapad från mixing liquid och ögonskugga. Jag funderar på att införskaffa white cake liner från Make up store, men läste att den kanske inte är så bra utan krackelerar. Jag ska gå dit och fråga om jag får testa den och se om det händer samma för mig. Vino och jag diggar på tillsammans.
Jag snubblade in på en blogg som tog upp det här med djurrätt väldigt starkt. Jag själv är djurvän, undviker att köpa skinn, äter inte kött, jag vill alltid deras bästa. Jag har tänkt på det här med djurtester i smink också. Det senaste har jag köpt "finare" smink och därmed har jag faktiskt antagit att de inte är djurtestade. Tydligen kan man inte anta sådant. Nu har jag kollat runt lite och upptäckt att M.A.C Cosmetics, där min älskade Vino kommer ifrån, tidigare inte använt sig utav djurtester men sedan börjat med det om jag förstått saken rätt. Jag fick lite olika besked, vissa sa att de bara var dotterföretag till några som använder sig av djurtester, Estee Lauder eller något. Oavsett gjorde det mig så galet besviken. Hur kan man börja med något sådant? Jag förstår inte grejen överhuvudtaget. Jag funderar på att om jag vill ha något därifrån igen så ska jag prata med de i butiken om saken. Som tur är använder sig inte Makeup store av djurtester. Inte heller H&M. De är dem tre märkerna jag köpt smink från det senaste. I framtiden kommer jag alltid kolla upp detta innan jag köper smink, och inte anta att ett prestigefyllt företag har vett nog att inse hur mycket de förlorar i respekt när man får veta sånt här. Ska nog skriva ett besviket mejl till M.A.C också.
Lyssnade precis på morgonpasset och de pratade lite om bland annat kilt. Jag har alltid varit för kilt, alltid tänkt att om jag hade varit man skulle jag lätt ha en kilt eller två! Nu tänker jag på kilt ungefär som jag tänker på byggarbyxor, okej, lite nedtonat. Jag dregglar ett hav av att tänka på byggarbyxor, men en sjö av kilt. Kanske att det kommer att ändras en dag. Jag önskar bara att jag kommer att träffa en man som också är för kilt, och byggarbyxor. Då hade jag drunknat.
Jag har ticksgäspat hela dagen, min dag började kvart över sju. Eller, den skulle ha gjort det, men jag är flitig med snoozeknappen! Vilket resulterade i att jag kom sent, och med västtrafiks hjälp; ännu senare. Men ändå! Jag kom till skolan på en onsdag för första gången på jag vet inte hur många veckor. Jag är en kämpe! Sov i sex timmar tror jag, ty jag fasade över att gå upp så att jag gick inte och lade mig. Detta är min logik. Det var faktiskt ganska roligt i skolan, hade bild och fick inspiration eller något så att det kändes som att jag faktiskt gjorde något vettigt!
Mitt fejs har parat ihop sig med deras olika valda partners, vilket innebär att ögonbrynen och ufo-glittret fortfarande är varandra trogna, trots att lite glitter slampade sig med min kind. Vino har ett fast tag om mina läppar! Använde även min åtta år gammal eyeliner för att sega på lite ytterligare på morgonen. Måste erkänna att jag känt av att det har blivit kallare, vilket resulterat i att jag har haft på mig min egenhändigt stickade uggletröja av alpackaull hela dagen. Jag tycker om den.
Jag hittade precis min nästan-färdiga hjärtekatt som jag gjorde förra året. Minns inte varför jag inte gjorde klart den med tanke på att det inte är så mycket jobb kvar. Hoppas på att jag ska hitta mig tid och framförallt ork till att göra klart den snart! Den är faktiskt ganska fin, bara det att hittills är den hjärtlös. Det går ju inte rikigt för sig att ha en hjärtlös hjärtekatt, känns som att ha en ostmacka utan ost. Vi har jättegod ost hemma nu föresten, det gör mig alltid så glad. Funderar lite på fabulösa namn till den så länge, inte osten utan katten. Hans-Edgar kanske? Osten kan också få ett namn, eftersom att det är brännvinsost får den heta Märta.
Jag brukade aldrig ta bilder på mig själv. Jag har knappt några bilder överhuvudtaget på mig. Bara till CV och sådant. Nu blir det bilder flera gånger per dag. För att jag har en bloggig blogg och jag tänker att bloggiga bloggar har mycket bilder på en själv. För att det handlar ju om mig. Antar jag. Förutsatt att det överhuvudtaget finns en handling. Nu handlar det om Buster också för att han är söt och sitter som en varm, mjuk klump i mitt knä. Imponerande att jag kan skriva med tanke på att han har sin tass på min arm... Det känns lite skumt i alla fall, det där med ego picsen. Kanske hälsosamt, kanske ohälsosamt. Kanske framkallar cancer. Vad vet jag.
...när man har skickat ett sms till något. Ett sms man formulerat om, och om och om. Ett sms man har funderat på om man verkligen ska skicka. När man väl har skickat det så kastar man iväg mobilen. Undviker att se på den. Men man sneglar ändå. Hjärtat dunkar. Nervositeten.
Jag får inte den känslan längre. Jag har inte fått den på väldigt länge om jag minns rätt. Jag har skickat en del sådana sms då jag tänkt att det borde komma en reaktion av den sorten från min sida, men icke. Jag kan låtsas. Jag har faktiskt fejkat känslan, för att jag tycker nog om den. Vänta, tänka och hela den baletten gör jag desto oftare. Det är inte lika nervkittlande. Mest är det nog illamåendeframkallande. Samt paranojafödande. Ibland rent av förstör det. Egentligen var det nog ett tag sedan det med. Det tar inte över som det brukade, jag kan försöka ibland men det blir inte riktigt så. Jag bryr mig nog för lite, hoppas för lite, tror för lite. Jag vet inte. Kanske att jag bara lurar mig själv.
Min bror fyller år i morgon och självklart kom vi först idag på vad jag skulle ge till honom, han vill ha armband. Med pi. För att han är en nörd, vilket han blivit stämplad som för livet. Nu ska jag, min kreativitet, andras kreativitet, mitt älskade te, Patrick Jane och hans te försöka oss på detta armband. Lycka till önskar jag till oss alla.
Mitt hår kliar. Min hud kliar. Mest allting kliar. Mitt sticksiga hår mot min känsliga hud driver mig till vansinne då och då. Jag har därför börjat sätta upp det och tror att jag har hamnat i himlen varje gång. Dock ska det självklart finnas en hake, och en haka, det är ju ändå min kropp vi talar om. Denna tofs skapar huvudvärk. Bara för att det är roligt antar jag. Oavsett hur mycket jag försöker sätta den löst så kommer jag tillslut få ta bort den för att jag blir trött och det gör ont. En fin balansgång som egentligen inte är en balansgång, mellan tofs och icketofs.
Som tack för att jag hjälpte min moder med tusen ärenden fick jag köpa mig en ny Vino partner. Känns bra! Jag och vino är i skolan nu. Diskuterar människor och genus med min svenskalärare.
Jag och mitt ansikte. Jag gjorde en hel del ärenden åt min mor idag, vilket innebar att jag och Tilda flängde omkring mest överallt i en bil. Mitt i staden blev vi båda fundersamma över ett stoppstrecks existens. Vilket resulterade i dålig bilkörning för min del, ty det jävla strecket ville inte visa sitt vita nylle. Bakom oss upptäckte vi en polisbil, eller en polisminibuss snarare. En sådan man förväntar sig att det ska komma en hop svartklädda och rejält ammunitionsutrystade typer utspringandes ur. Denne började självklart blinka. Jag har aldrig blivit stoppad av en polisbil förut. Febrilt letade jag i min hjärna efter körkortsteorin om hur det ser ut när en polisbil stoppar en. Jag visste ju inte om det var mig eller någon annan galning de blinkade åt. Tilda och jag satt och debatterade kring denne fråga en stund innan jag kom fram till att om jag bara körde en aning åt sidan och stannade, så skulle de kunna köra förbi om det inte var mig de menade utan att det skulle bli för misstänksamt att jag trodde att det var mig de ville tala med, och om det var mig skulle de bara kunna komma fram. De kom fram. Självklart kom de fram. De var tre personer, en civilklädd, de talade polisspråk och i walkie talkies. Polisbruden hade världens pokerfejs. (Efteråt har vi oroat oss för hennes livssituation med tanke på bristen av glädje och värma i hennes ögon.)
- Hur gick det här då?
- Skitdåligt.
Svarade jag glatt. I slutändan gick det bra. Jag fick aldrig reda på vart stopplinjen låg och inte heller om vår teori om att hon var ett vilddjur i sängen var sann. Viktigast var dock att jag kom undan utan så mycket som en varning. Endast en uppmaning om att inte fnissa lika mycket med kompisen, vilket endast stärkte vår teori om glädjebrist i hennes eget liv. Bäst av allt var dock att jag som hade varit på väldigt dåligt humör och varit rätt borta hela dagen nu skrattade gott åt det hela. Egentligen var det det som vände min dag. Lustigt men sant! En erfarenhet rikare, woho! Nästan så att jag borde rekommendera det till andra, kör mot rött i ledsna tider.
Jag kollade precis på ett greaseinfluerat Glee-avsnitt. Ja, tack. Till tajta tröjor och dessa frisyrer. Jag röstar för att män ser ut så som de gör i den filmen.
Mina venoms, de som gör att jag är snygg även när jag gäspar. Dessvärre har de velat bråka lite mer det senaste, ska bomba min kropp med superdupermassorvitaminer och hoppas på att de kan lära dem lite hyfs!
Detta är så jag ser ut i dag när gravitationen får leka lite extra med mitt ansikte. Mina glittriga ögonbryg gör sin inte till rätta på bild dessvärre men jag kan bara säga att UFO glittret från Make up store och mina ögonbryn har ett väldigt seriöst förhållande. I min sorg över det faktum att Vino inte är med oss längre så har mina läppar fått prydas av Cherry Coke läpp pennan från Make up store.
Jag drömmer mycket konstiga drömmar. Ofta kommer jag ihåg dem, ibland lite för väl. I natt hade jag en ytterst ovanlig sexdröm. Sexdrömmar är väl inte speciellt ovanliga alls. Men detta var Harry Potter porr i legoform. Ja, jag har sett lego Harry Potter och lego Voldemort ligga i stora salen i Hogwarts. Minns jag rätt blev jag till och med lite tänd.
VI ÄR SÅ LIKA. Jag vet. Det går knappt att se skillnad på oss. Jag är i alla fall den som är längst upp, och Buster sitter i mitt knä. Han tenderar att vara ett enkelt och effektivt medel mot sorg, olycka och allt annat som kan drabba en. Även att rekommendera för promenadsällskap och sovpartner.
Jaha, så nu hamnade bilderna åt fel håll trots att de inte alls är på fel håll i min dator. Jag är inte skapad för det här. I alla fall. Den extremt vackra läpp pennan som pryder mina läppar heter Vino och kommer från Mac för 170 kr. Jag köpte denna dyra tingest trots att jag inte hade råd. Jag tog från mina flytta-hemifrån-pengar något som är strikt förbjudet. Detta hände igår, idag tappade jag bort pennjäveln. Jag som lider av dampångest, hade redan lite ångest över att jag köpt den trots omständigheterna men jag tyckte om den för mycket för att lida för mycket, men nu går det lite för långt. Kanske är det kombinationen av lite andra smärre miserabla händelser som gör att jag ser min älskling Vino som den som gjorde att saker såg trots allt lite bättre ut, speciellt i en spegel. Innan hemfärden från en mycket välbehövd och rolig filmkväll gick jag på jakt efter min älskade, dessvärre utan resultat. I morgon ska jag bannemig verka smärre galen och leta järnet. Jag hoppas givetvis på att det ska bli en lyckad dektetivrunda.
