drakmustasch.blogg.se

Detta är ingen porrfilm. Jag vet, det låter som att det är det som jag skall skriva om men icke. Detta är en serie. Den är bra. Jag finner Max (hon med mörkt hår) mycket vacker. Tidigare har jag sett henne i Thor och Nick and Norah's infinite playlist. Den är rolig, det är en häst med, vad ska man göra. Förutom det uppenbara; titta på den.

Jag kom precis hem från nyårslägret. Det var nog det bästa lägret jag har varit på av skaparna Credo eller Oas. Jag är glad. Trött. Hungrig och i stor abstinens efter TE. Tre kilo apelsiner gick åt. Gud gav mig mycket. Det var najs. Ska nu ta mig en slummer i mina fina muminlakan, i mtt fina rum som mina päron invarderat med städning. Jag finner det glädjande att de tycker att mitt rum är så stökigt att det verkar klia i fingrarna på dem så fort jag åker iväg. Gott nytt år och sådant!

I morgon ska jag gå upp alldeles för tidigt för att åka på nyårsläger. Oas. På något sätt känns det skönt. På andra sätt känns det skrämmande. Jag är väl inte den mest sociala personen i hela universum när det gäller nytt folk. Inte alltid den trevligaste heller i de situationerna. Mycket folk är inte min grej. Dock tycker jag om att smyga omkring med en bok eller en stickning kring folkmassorna. Skippa smågruppsmöten och morgonmöten för att sova istället. Jag ska packa någon gång mellan nu och natt. Jag älskar mina nya fina pyjamasbyxor, och i natt ska jag försöka få till så att jag och mina muminlakan (som jag fick i förrgår när mor insåg att de glömt ge mig de i julklapp, klassiskt) får chans att dela säng genom natten. 

Skogspromenad med hund innebar stora ansträngningar. Halkan var överallt och jag är nu så jävla trött. 

Trillstatistik: 7

Jag handlade idag, och föll en gång inne i Allum på grund av mina skosnören. Direkt när jag kom ut genom portarna från Allum föll jag ännu en gång, och inte för en man, utan för att påsen gick sönder samtidigt som mina skosnören ville få sig ett gott skratt. 

 

Trillstatistik: 5

Många jag känner har att titta på Grinchen som jultradition. Min jultradition i filmväg är snarare Elf. Därför sitter jag nu och ska kolla på den och tycka att min kropp är dum. Ty jag mår så illa att jag inte ens kunde rida. Inte okej. 

Den var inte så dålig. Den var bättre än jag trodde. Nu har jag erkänt det. 

 

Men den var inte bra.

Jag har menvärk, jag mår skumt och jag är så galet trött. Därför har jag placerat mig i min säng med en massa garn och av någon outgrundlig anledning håller jag på att ladda ner Breaking Dawn. Jag ångrar mig redan. Jag skyller på att jag mår så skumt och det är därför jag agerar som jag gör. Det blir väl 1-2 timmar av att se på dåligt skådespeleri och kass regi. Kanske bättre än att gråta till High school musical.

Bajs i helvetes rövsmöriga hamsterhjärnor. Jag fick inte jobbet som jag var på arbetsintervju för. I kväll ska jag på baristakurs. Jag hade tänk skicka det "diplom" jag får därifrån till dem. Nu blir det väl inte så. Känner mig lite förkrossad faktiskt. Mest av allt för att det skulle ha gjort mig så otroligt glad om jag hade fått jobbet. Det hade sannerligen ljusat upp min framtid. Röv.

 

Min mungipa har fått ett jack i sig nu. Utan förvarning var det bara där. Detta innebär att det troligtvis kommer att bli en tid då Vino och jag får ha en långdistansförhållande. Det är trots allt för bådas bästa. Detta är inte slutet, vi båda vet egentligen om det. 

Jag har upptäckt att det finns en del bra smink billigt på tradera. En jobbig fälla nästan. Jag vill buda på väldigt mycket. Samtidigt har jag inte skaffat, eller kommit på en endaste julklapp. December kom lite som en chock, jag har inte riktigt smält det ännu. Kanske hinner jag aldrig med att förstå det innan det blir januari. 

JAG VILL FÄRGA MITT HÅR. Men jag kan inte. Det åker bara ut... Det enda negativa med dreads. Dock beror det snarare på att mitt hår är sönderblekt sedan tidigare färgningar, men ändå. Funderar ändå på att testa något riktigt högpigmenterat som svart. Se ut som snövit. Det hade nog varit lite trevligt ändå. Ska se om jag får jobb först. 

Jag har aldrig haft en pojkvän och där med har jag aldrig presenterat honom inför min familj. Nu ska Tilda träffa min syster och hennes flickvän för första gången. Det känns nästan som att det blir att jag presenterar henne inför dem då. Som min vikingabroder. 

Jag är nervös. På fredagmorgon ska jag på min första arbetsintervju. Jag har aldrig varit med om maken. Det är min far som kände någon som kunde fixa det till mig. På condecorörelsen. Det är ett jobb som högst troligen skulle passa mig jättebra med tanke på en massa saker. Då jag tydligen sticker ut från folkmassor ibland, samt har en del piercings så ska jag försöka göra mig så "vanlig" och insmält som möjligt och bara lysa med min personlighet och charm (och enligt Tilda; min snygga rumpa). I morgon blir det icke-synliga-piercingarjakt för min del! På torsdagkväll kommer jag väl prova kläder. Neutralt smink = Inga glittriga ufoögonbryn här inte! Vino får inte heller vara med. Ändå måste jag hitta någon slags trygghet. Det är så spännande. Jag hoppas verkligen på detta, jag är så glad över att jag ska på intervju i alla fall! Undra hur det går. Aja, det får jag väl veta sedan. Försöker ta till mig mycket tips på saker att tänka på, dock vågar jag inte googla det. Då kanske jag får panik eller något. Jag ska använda min charm. Den har fungerat i andra situationer. Hoppas att den vaknar så tidigt.... 

Det här med ex. Jag har inget ex. Men jag har en känsla av att alla har ex. I alla fall känns det så när varenda man jag möter inte kommit över sitt ex. Oavsett hur länge sedan det var sedan de gjorde slut. Det gör mig ledsen. På så många sätt. Det gör mig ledsen å deras vägnar, speciellt om det var jättelängesedan de var ihop, det låter så pissigt jobbigt. Det gör mig ledsen å mina vägnar för att det innebär att oavsett om jag vill vara med dem så får jag inte det för dem, och jag hittar sällan folk jag diggar på det sättet. Det gör mig till och med ledsen å exets vägnar, men jag vet inte riktigt varför, kanske tänker att de inte kommit över varandra eller något. Det gör mig ledsen å deras tidigare relations vägnar, att det inte fungerade. Allt blir helt enkelt väldigt ledsamt, och jag känner mig väldigt dissad. 

Vi har nya grannar. Barn. BARN TILL GRANNAR. VARFÖR? Självklart har jag rummet som vätter mot deras hus. Självklart måste jag sova med öppen fönster för att kunna sova. Självklart ska de ha så jävla roligt på morgonen. Självklart ska min hund inte ha koll på att det är barn som låter, och därför börja skälla då och då. JAG ÄR SUR. Vem vill vakna till barnläten? Vem vill vakna? Nej. Nu ska jag dricka te, kasta arga blickar över till de jävla barnen som har så jävla roligt och försöka överleva den här dagen.

Mina föräldrar har det senaste börjat påpeka en sak; att jag inte stänger skåpsluckor. Jag har faktiskt aldrig tänkt på det innan, men nu ser jag min vistelse i köket ur ett helt nytt perspektiv. Så fort jag har varit där är det som att en stark tornado smygit sig förbi och blåst upp varenda jävla lucka. Med tanke på hur jag uppskattar förbättring hos folk när man påpekar saker som att de ska släcka lampor osv, så tänkte jag att det måste bli en förbättring hos mig i det här! Till en början var jag dock tvungen att gå ut ur köket, för att sedan komma tillbaks in igen för att se luckorna, blottade för världen. Jag har aldrig sett det tidigre. Tänk vad blind man kan vara. Nu tänker jag på det, jag försöker verkligen se till att varenda lucka är stängd när jag lämnar köket. Enligt mig gör jag ett bra jobb, men jag är ju blind så egentligen är det nog min högst icke-blind-för-öppna-skåpsluckor till mor som ska utvärdera mig. 

 

Nu ska Tilda gästblogga.